Lärartycket 98 - Katarina Trobäck: en text om tid!

Time Flies av Betchaboy på Flickr (CC BY-SA 2.0)

Jag blev lärare för att undervisa. Bilden jag hade av yrket handlade just om det; att förbereda lektioner - genomföra dem - och på så sätt leda fram eleverna till nya kunskaper och examinera dessa.

Mina praktikperioder motsvarade dessa förväntningar. Jag "fick" klasser att ansvara för och moment att lära ut. I allmänhet är minnet, och mitt i synnerhet, inte 100% pålitbart men jag minns sammanlagt tre möten under samtliga praktikperioder. Tre. Det fanns alltså oändligt med tid för planering. Tid för samarbete. Tid för reflektion. Tid för eleverna. Tid.

Nu menar jag inte att jag inte hade blivit lärare om jag hade vetat vilken liten del av lärarjobbet som egentligen är undervisning. Men ändå.

Min text är inte tänkt som en lång beklaganssång, inte alls. Jag har läst de flesta tidigare lärartyck och håller med nästan alla. Med min text önskar jag dock belysa det faktum att mycket av vår lärartid går till annat än vad jag tror allmänheten förstår.

Det finns perioder under läsåret som är lite mer... låt oss säga hektiska. När tid tas från undervisningen till annat. Och när tiden till förberedelse och efterarbete nästintill försvinner helt.

De första veckorna vid skolstarten (med schemabrytande aktiviteter, elevrotation och tester till förbannelse...) Extra jkligt blir det om man är mentor för en etta. Då fylls de första veckorna av mentorsarbete. Genomgångar av skolans regler, blankettfylleri, utdelning av datorer och upprättande av föräldrakontakter.

Sedan har vi perioden vid läsårets första omdömen. Elevsamtalen. De obligatoriska (och ibland även själsdödande) klasskonferenserna. Och de efterföljande utvecklingssamtalen.
Denna procedur upprepas ytterligare en gång på våren. Mycket tid går som definitivt hade kunnat användas mer effektivt.

För alla oss med ämnen där det från skolverket lagts in NP blir detta nästa aber. (Kanske ytterligare en text som lärartyckare om de nationella proven längre fram?) Förberedelser - genomförande - efterarbete och så har det gått ytterligare tid.

Sedan är det slutet på terminen vilket innebär kompletteringar och bettygssättning. Talesättet "Det som inte blir gjort innan påsk förblir ogjort" vilket jag fick höra av en kollega när jag började undervisa stämmer. Med det nya betygssystemet måste samtliga kunskapskrav uppnås för E, C och A och detta ökar arbetsbördan för att ge rättvisa betyg. Tid, tid, tid...

Lägg sedan till alla schemabrytande aktiviteter, t.ex. idrottsdagar där jag leker vakt och tidtagarur. Bortkastad tid.

Nya saker: skolreformer, utvecklingsarbete, profilering... Saker ålagda uppifrån både från skolverket och kommunen men även från rektorshåll. Spännande eller urtrist - men definitivt tidskrävande.

Och inte att förglömma föräldrakontakten. Utöver utvecklingssamtalen: mail, telefonsamtal, individuella samtal, EHK, uppföljningssamtal... Och dessutom elevsamtalen. Mentorstiden på 30 minuter i veckan för 25 elever räcker definitivt inte till, så tiden tas från annat håll.

Och så var det pappersarbetet (numera kanske mer datarapporteringsarbetet): elevrapporter, åtgärdsprogram, dexterinmatning, frånvaro- och CSN-rapportering. Tid.

För att inte tala om alla möten; stor APT, liten APT, arbetslagsmöten, ämneslagsmöten... (här infogas valfritt antal fler möten beroende på vilka grupper du deltar i) Jag kan bara tala för mig själv, men många gånger jobbar jag med annat under konferenserna för att spara tid.

Den digitala kommunikationen tar också tid; mycket mer tid än vad jag tror min chef förstår. Det handlar inte bara om att läsa mail utan även att följa upp innehållet i dem. Klockade mig (för skojs skull, inte inför denna text) gällande mailaktivitet en vecka. Tre timmar och trettiosju minuter. Och resultatet av mailläsningen gav ytterligare två timmars informella möten. Detta gällde då det endast fanns ett mailsystem - innan alla de sociala medierna som nu tar ännu en bit av tidskakan.

Det går inte att ta bort alla dessa (och fler, jag har säkerligen glömt bort många) tidsätarmonster. Det vill jag inte heller. Jag vill samarbeta med mina kollegor, jag vill fördjupa mina kunskaper i formativ bedömning, jag vill vill vill så mycket. Men om all min tid går bort från planering och elevarbete till administrativa "övriga" uppgifter förlorar både jag och mina elever på det. Jag förlorar delar av den glädjen det innebär att göra ett fantastiskt jobb och eleverna förlorar den lärare jag skulle kunna vara.

Att förbereda, genomföra och examinera eleverna är det jag kan och är bäst på. Elevkontakten är det som gör mitt arbete till världens bästa. Samarbete med kunniga kollegor fantastiskt kul. Allt detta finns, men det finns för lite tid till det. Administration och "övriga uppgifter" har tagit den tiden...