Lärartycket 82- Linda Ekemalm

Nu är det min tur att lärartycka och jag kommer göra det med en något annorlunda vinkel. Jag lämnar yrket nu eller kanske bara tillfälligt. Den 13 augusti är det inte dags att gå in i skolans värld igen efter sommarlovet. Inte dags att träffa nya, fina elever, inte dags att fundera ut massa utvecklande och intressanta projekt för eleverna att sätta tänderna i, inte dags att fortsätta det oerhört spännande och viktiga arbetet att föra in IKT i skolan som en naturlig pedagogisk del, inte dags att sätta tänderna i ett nytt comeniusprojekt, inte dags att samarbeta med duktiga kollegor - ja jag kan fortsätta hur länge som helst. Det är verkligen med blandade känslor jag tittar framåt mot hösten. Jag är ju lärare ju, jag älskar verkligen att träffa eleverna - men sista året som lärare fick mig på andra tankar. Jag bytte skola förra året efter LÅNG tid på min förra. Jag kände att jag behövde en utmaning och se en annan skola inifrån så jag bytte skola, kommun och ja mkt mer visade det sig sedan.

Compound of five cubes av fdecomite på Flickr (CC BY 2.0)

Året var fortfarande fullt av härliga och nyfikna elever och fina elevkontakter. Vilka härliga elever jag hade. De var så härligt nyfikna på mitt sätt att undervisa med datorn som naturlig pedagogiskt verktyg, att få vara del av en process där vi på vägen skapar något ihop, där de fick vara med och bestämma, där prov och test inte fick stor plats alls vilket de inte var vana vid, Ännu en gång tänker jag hur viktig skolans ledning och rektor är för en lyckad skolutveckling. Vad viktigt det är att man som ledare får sina kollegor/pedagoger att växa, våga testa, ifrågasätta. Att man arbetar för att genuint få igång ett samarbetsklimat som bygger på att man hjälper varandra, finns där för varandra när det blåser till ordentligt eller när solen står som högst på himlen. Vi har ett så viktigt yrke, vi ska utbilda morgondagens vuxna, få dem att växa som människor, se dem, pusha dem, stötta, mana på. Att man som ledare vågar och vill se sina egna brister och tar hjälp av lärarna och lyssnar på vad de har att säga - vi lärare VET vad vi behöver för att vår skola ska fungera lite bättre. Att man som ledare arbetar för ett öppet klimat där man vågar vara sig själv och vågar både ge beröm och kritisera - självklart konstruktivt! Där man stöttar sina kollegor i vått och torrt. Vi har ett så
oerhört tufft yrke (men också så roligt) där kraven på oss lärare ökar hela tiden. Under de 15 år jag arbetat som lärare har arbetsbördan ökat hela tiden och accelererat de senaste 8 åren typ;) Då är det så oerhört viktig att vi i skolans värld arbetar tillsammans, att vi hjälper varandra, att vi prioriterar det som är viktigast för att inte drunkna i "att-ha-på-fötter", administrativt arbete, att vi tillsammans jobbar och delar med oss av vår pedagogiska kunskap så att inte alla sitter och gör allt på egen hand. Detta är en förutsättning för att vi ska orka med. För att vi ska orka med att möta våra elever med nyfikenhet, glädje och inspiration - som de har rätt till. Vi lärare finns ju för våra elever. En skola ska vara formad för att möta eleverna. Med tanke på vad som hänt i samhället runt om oss de senaste åren vore det ju konstigt om skolan inte måste ändra sig lite och anpassa sig till det samhället den verkar i och för de elever som kommer till skolan.

Jag har under mitt sista lärarår sett mycket av en skola som inte vill anpassa sig. En skola som inte möter eleverna där de är. En skola som tagit bort min glöd och då kan jag bara tänka mig vad den kan ta bort hos en del (många?) ungdomar som inte har mitt vuxenperspektiv och som inte kan påverka sin situation lika mycket som en vuxen. En bra skola för mig är en öppen skola, en nyfiken och modern skola, en skola med gott klimat där glädje, lust och kreativitet är ledord. Där man tillsammans har ansvar för skolans elever och för att klimatet ska vara varmt, tillåtande och jämlikt. Där man pratar med varandra och inte om varandra. Där man har strategier för hur man ska arbeta för att främja detta och vad man gör när man ser att det inte riktigt funkar på bästa sätt på alla håll. Att man hela tiden har Vi:et i fokus. Vi på vår skola, vi står för, vi är bra på, vi arbetar för att… osv. Dessa skolor finns - på många håll. Jag vill här ge största elogen till de skolor som arbetar för detta. De ledare och lärare som tillsammans arbetar för en sådan skola. Jag är stolt över er. Jag är fortfarande stolt över att vara lärare - ett av världens viktigaste yrken - men min glöd är borta. Den behövs, tycker jag, för att kunna verka på bästa sätt inom skolans värld med eleven i fokus. Jag vet att jag kommer att sakna mina elever, alla fina elevmöten. Inom mitt nya yrke kommer jag fortfarande träffa ungdomar om än på ett annat sätt. Jag vill tacka alla fina lärare som orkar hålla glöden uppe och som kommer fortsätta att träffa nya och gamla elever i höst, som vågar utvecklas och förändra/anpassa er lärarroll för att möta dagens barn och ungdomar. När min glöd är tillbaka kommer jag återvända med nya erfarenheter till skolans värld - det är jag (nog) säker på. Världens bästa yrke!