Lärartycket 105 - Annica Gärdin: Att vara lärare – ett riktigt kreativt arbete, eller?

Höstterminen har börjat. Vi lärare hade förmodligen först en vecka för att hinna förbereda elevernas ankomst. Och nu har eleverna kommit. När jag och mitt arbetslag satt och pratade om veckan som gått i fredags, var luften full av förhoppningar och entusiasm. Vi pratade om våra elever – att de ’gamla’ växt på sig under sommaren och att de nya verkade så mysiga och arbetsvilliga. Vi pratade om kunskapandet – hur vi ska jobba för att de ska kunna och vilja lära sig så mycket som möjligt. Vi var fulla av energi och idéer. Vad är det som gör att lärare gillar att vara lärare? Ofta hör man oss prata om kontakten med eleverna och om kicken när man ser att en elev plötsligt fattat! En del av oss pratar också om kärleken till ämnet. Några nämner det fina i att få vara med under en period när människor utvecklas mycket och få möjlighet att bidra till denna utveckling.

Ytterligare en komponent i kärleken till läraryrket är för många av oss dess otroligt kreativa sida. Vadå kreativ? tänker nu kanske några vänner av ordning. Hur kreativt är det att vara lärare? Hålla lektion, rätta prov, sätta betyg – kreativt? När jag gjorde en snabbundersökning på facebook för att ta reda på vilka yrken som anses kreativa (bland mina inte alls så genomsnittliga vänner, en oproportionerligt stor del är t ex just lärare) så rabblades många yrken upp. Några exempel var: silversmed, florist, frisör, illustratör, författare, förpackningsdesigner, bagare, arkitekt, snickare, skräddare, scenograf… Ganska sent på listan dök ’förskollärare’ upp. Helt ovetenskapligt visar det möjligen att vi generellt räknar lärarjobbet till de mest kreativa yrkena. Naturligtvis kan man invända att de flesta yrken är kreativa på sitt sätt. Ytterligare exempel var tågmästare och skolassistent – yrken jag aldrig haft och inte direkt ser kreativiteten i, men naturligtvis stämmer det. Dock har ALLA erfarenheter av lärare, bilder av vad lärarjobbet innebär. Vi har ju sett det, åtminstone som elever.

Fimo Supremo av Faith Goble på Flickr (CC BY 2.0)

Kanske beror bilden av ett arbete som kreativt på hur man definierar ordet ’kreativ’? Enligt SAOL är kreativ detsamma som ”skapande, nydanande, produktiv”. Ja, det vill jag vara! Jag vill skapa möjligheter att hjälpa eleverna lära sig det de ska. Jag vill vara nydanande och hitta nya vägar som passar just mina elever just i år. För mig som ofta arbetar med gymnasieungdomar som har varit en kort tid i svensk skola handlar det mycket om att hitta språkutvecklande arbetssätt som hjälper dem att uttrycka sina kunskaper i nivå med sin mognadsgrad, vuxet och akademiskt, och inte som små barn. Jag vill vara produktiv, till exempel genom att ordna kunskaperna och välja metoder utifrån sammanhang där de är tillgängliga och eftersträvansvärda för mina elever.

Så visst är lärararbetet kreativt! Tänk, att sätta sig ner med en eller flera smarta, påhittiga kollegor och planera ett arbetsområde. Att fundera, brainstorma, jämföra idéer och leta material. Att diskutera tillsammans kring urviktiga frågor som: Vad vill vi att eleverna ska lära sig? Hur ska de lära sig det? Vilket material vill vi använda – läroböcker/ tidningsartiklar/ tv/ youtube-klipp/ musik…? Hur ska de få visa oss att de lärt sig det vi tänkt? Vilka arbetssätt kan vi använda för att nå elever med olika sätt att lära? Hur kan vi arbeta språkutvecklande i just detta arbete? I vilka delar kan eleverna vara med och bestämma? Hur ska vi göra en ’catchy’ inledning? Hur ska vi utvärdera? Och hur tillvaratar vi elevernas egen kreativitet? Att planera, när man har tid och möjlighet, är galet roligt!

Men så var det den där bisatsen då – ”när man har tid och möjlighet”. Att behöva lägga till den, gör att jag tappar energi. För många lärare idag är detta en del av arbetet som får stryka på foten som en konsekvens av allt fler administrativa arbetsuppgifter. På min skola ägnar vi mycket tid åt sådant som frånvarorapportering, göra pedagogiska utredningar, skriva åtgärdsprogram, fixa trasslande datorer, hämta och fylla på papper i skrivare och kopiatorer, felanmäla skrivarna, ordna bänkar, skriva ut studieplaner, sammanställa omdömen, genomföra individuella val, räkna utlagda timmar i våra kurser så att eleverna får det antal de ska ha…

Detta tar tid! Och eftersom tiden inte kan tas från lektionstid, så blir det planerings- och utvärderingstiden som minskar. Vad leder det till att vår kreativa process får allt mindre tid? Hur påverkar det elevernas kunskapande att några av de frågor jag listade ovan inte prioriteras? För mig är det självklara svaret: lägre kvalitet på undervisningen. Jag ser tydligt skillnad i elevernas resultat när jag haft tid och möjlighet att göra en noggrann planering och när jag varit tvungen att snabbplanera på grund av tidsbrist. En del lärare använder begreppet ”tröskelpedagogik”, för lektioner som förbereds på väg in till klassrummet.

En god vän arbetade ett tag på en skola, där man till stor del centraliserat den kreativa processen och lät alla lärare arbeta med samma framtagna material på ungefär samma vis. Hon berättade hur tråkigt jobbet blev och att detta bidrog till att hon sökte sig därifrån. I stället för att hitta stordriftslösningar, skulle jag önska att vi fick fler personer inom skolan som kunde hjälpa till med administrationen, den del av administrationen som inte kräver pedagogisk utbildning. Vi vill att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt så snabbt som möjligt med goda chanser till reflektion kring kunskaperna och lärandet, och samtal kring sammanhangen de nya kunskaperna kan appliceras på. Vi är många som älskar kunskapandet och vårt kreativa lärararbete! Vi är många som inte vill vara administrerande tröskelpedagoger! Vi vill fortsätta vara kreativa och utforska lärandets svårigheter och möjligheter tillsammans med varandra och med våra elever!